Sitter i baksätet bakom brorsan och Petter. Vi är trötta. Jag är tröttast. Fast skönt trött. Inte utarbetat trött, utan bara efter giget trött. Blev ett skönt gig i Jönköping. I alla fall mestadels. Första 40 var jag riktigt taggad och fokuserad, men efter ett tag började jag tappa fokus. Av en anledning. Ett gäng synskadade hade bänkat sig på rad 2 eller 3. Inga problem med det. Såklart. Tills en av dem bestämde sig för att han behövde sträcka på sig. Eller nå’t. Han ställde sig upp och började vifta. Jacka på. Solbrillor på. Det var så pass ljust i lokalen att alla såg honom och följdaktligen tappade alla fokus från showen. Jag med.
Efter ett bra tags viftande, hukande, resande och sättande så försökte jag försynt undra om något var fel. Vilket naturligtvis sänkte tempot i showen ytterligare. Särskilt som han inte svarade. Antagligen för att han inte såg mig. Jag vet inte. Märkligt var det i alla fall. Kändes som han höll på hur länge som helst också. Det gjorde att jag fick svårt att hitta trådar och hoppa runt i materialet som jag vill. Trots det, jävligt nöjd. Särskilt med den inledande halvan. Men i fortsättningen kanske vi kan ha regeln att om du mitt under min föreställning känner att du behöver ställa dig upp och fortsätta stå väldigt länge så kanske du kan göra det längst bak, eller ute i foajén?
Nu åker jag hem för att packa om väskan och dra till Dublin för en veckas jobb där. I vanlig ordning kommer jag mest blogga på engelska medan jag jobbar på engelska. RSS-feeden importerar båda bloggarna, men ni som läser direkt på hemsidan får klicka engelska flaggan om ni vill ha koll på vad jag gör närmsta tiden.