ENG / SWE
Tillbaka till blogg
Torsdag 25 Oktober 2012
Vilken typ av hora är du?

Senaste dagarna har jag fått ca en miljard frågor om att sälja ut sig och “hora” så här kommer en förklaring igen till vad jag gör, hur och varför. Eller om man så vill, vilken typ av hora jag är. Så kan ni alltid gå tillbaka hit när ni undrar…
Jag medverkar inte i någon reklam över huvud taget (förutom reklam för mig själv, av uppenbara skäl) jag tar inte emot någon form av sponsring i form av kläder, dryck, hotellrum, resekostnader eller dylikt. Däremot medverkar jag i reklamfinansierade kanaler och på events som kan vara sponsrade, utan att jag är det. Om jag inte skulle göra det så skulle jag helt enkelt inte ha särskilt många ställen att jobba på och i princip ser jag ingen skillnad på att medverka i en reklamfinansierad kanal eller i en skattefinansierad.
Varför gör jag inte reklam eller tar emot spons då, det vore väl lätta pengar?
Ja, det vore lätta pengar. Jag har tackat nej till åtskilliga hundra tusen. Förmodligen miljoner. Därför att jag vill att mina fans kan lite på att jag inte är “köpt” och för att jag tycker att kultur ska betalas av de som konsumerar den, inte av den som vill ha sitt varumärke förknippat med rätt kändis.
Jag medverkar heller inte i några program där man är med för att man är “kändis” av typen Let’s Dance eller Fångarna på fortet. Jag har blivit tillfrågad av alla som finns i den kategorin tror jag. Och alltid tackat nej. Det kommer jag fortsätta med. Det enda jag gör i tv är humorprogram, debattprogram och intervjuer. När det gäller intervjuer så ställer jag så gott som alltid upp så länge det handlar om mitt jobb. Däremot inte på reportage av typen hemma hos eller i olika föräldratidningar och så vidare. Jag pratar heller inte med kvällspressen eller med skvallertidningar. Oavsett vad de vill prata om.
Varför inte? Därför att jag tycker kändisprogram är ett äckligt fenomen och därför att jag inte tänker prata med tidningar som medvetet luras, ljuger och bedrar.
Jag har medverkat i två “kändisprogram” under min karriär. Det ena var pokermiljonen, där jag var med för att jag precis höll på att bestämma mig för om jag skulle lägga av med standup och i stället satsa helhjärtat på poker. Jag hade inte ställt upp om jag inte trodde att jag skulle vinna tävlingen och ansåg mig vara bättre än proffsen som var med i programmet. Det är inget jag tänker be om ursäkt för, men jag skulle inte ställa upp idag. Jag medverkade också i “Tack Gode Gud” därför att det såldes in till mig som ett humorprogram av en helt annan karaktär än vad det blev. Jag borde ha gått därifrån när jag insåg vartåt det barkade. Det gjorde jag inte, för jag ville inte sätta en kompis i klistret. Det har jag förklarat och bett om ursäkt för på DVDn “Inget är heligt” för den som vill höra hela historien.
Jag går heller inte på kändispremiärer. Om ni någon gång ser mig på en sådan så är det för att det är en premiär för någon kompis där jag är i egenskap av just kompis. Inte som inbjuden kändis. Och även det händer extremt sällan. Bindefeldt göre sig icke besvär.
Jag gör ett och annat så kallat företagsjobb. Så länge jag får säga vad jag vill och de ger mig de tekniska förutsättningar och pengar jag vill ha så kommer jag. Till vem som helst. Det är ingen skillnad på den typen av gig och ett klubbgig som jag ser det. Inte Julgalan heller. Många som verkar tycka att Julgalan är att “sälja ut sig” det tycker inte jag. Det är ett gig som alla andra där jag delar scen med andra artister. Det har jag gjort hundratals gånger. Och kommer göra igen. Så länge jag får säga vad jag vill ser jag inga problem med det.
När vi ändå pratar om firmagig så snurrar det uppgifter om att det kostar 60 000 att hyra in mig för en halvtimme. Det är förvisso sant ibland. Om det är ett stort företag som betalar och det sitter många i publiken så tar jag betalt. Oftare jobbar jag för halva den pengen. Ofta åker jag och jobbar gratis. Ibland står jag själv för resa och hotelll och går back. Men stora företag ska betala stora pengar om de vill ha mig.
Jag jobbar så mycket jag hinner på standupklubbarna runtom i landet. Oftast mellan två större turnéer. Dels för att jobba fram nytt material, dels för att stötta klubbarna nu när de behöver mig. Jag fick jobba där när jag behövde dem och nu försöker jag betala tillbaka så gott det går. Och så tycker jag att det är väldigt kul. På klubbar och krogar är det oftast åldersgräns. Det är inget jag styr över. Vill man se mig och är ung så finns det gott om tillfällen att se mina egna turnéer där det aldrig är åldersgräns. Oftast är ett gig på en klubb lite kortare än en konserthusshow och biljetten betydligt billigare. För övrigt är också biljetterna till mina stora shower betydligt billigare än alla andra komikers. Jag försöker hålla priset på en så rimlig nivå det går för att så många som möjligt ska ha råd att se mig, samtidigt som jag själv för skäligt betalt. Men det behöver inte kosta 495 spänn. Det räcker fint med runda 300-ingen.
Så har vi det här med dvd:er och att få betalt för sådant. Jag har gett ut 6 shower. 5 på dvd och en som bara finns för nedladdning. Jag har bekostat samtliga själv. Jag har också betalat ur egen ficka för att ge ut shower med andra komiker. För att jag gillar den här branschen. Jag har inte gett ut dem för att tjäna pengar, jag har gett ut dem som en service till dem som vill se mina shower igen eller kanske bor så jävla illa till att inte ens jag varit i närheten med en turné. Vetefan vart man bor då, men det finns säkert någon stackare. En del av showerna har sänts i tv och då har jag fått betalt så det täcker produktionskostnaden och lite till. Att de showerna sedan delas på youtube och piratsiter har jag inga större problem med. Däremot surnar jag till när jag ur egen fick lägger 500 000 på att producera en show i HD-format med fem kameror och allt man kan önska sig av en special (formmässigt, innehållet får andra bedömma, men jag tycker själv att det är min bästa) och säljer den för 49 spänn. Ett oerhört lågt pris för en produkt som folk uppenbarligen vill se. Det är nu minst 100 000 personer som sett den showen gratis. Ca 5 000 har betalat och med extrakostnader som tillkommit ligger projektet ca 400 000 back. Det är inte pengar jag har på banken. Jag har inga pengar alls på banken. Jag skulle gärna sälja några nedladdningar till av den produkten och allra helst få igen pengarna. Därför gör jag en och annan statusuppdatering på twitter och facebook för att puffa för den. Det är inte heller att sälja ut sig i min bok. Jag har heller inte vidtagit några som helst åtgärder mot folk som delar den olagligt. Kommer heller inte att göra. Jag är heller inte bitter. Det var en medveten chansning och det finns mycket jag skulle ha gjort annorlunda om jag gjorde om det nu. Det enda jag försöker göra är att anpassa pris och leveranssätt efter vad folk säger sig vilja ha och hoppas att tillräckligt många känner att det är värt besväret att betala för sig trots att andra har snott den och lagt upp gratis. Det är allt.
Dessutom lägger jag upp mängder av material gratis på mina två youtubekanaler och flera av mina filmer finns att streama lagligt både gratis och för en rimlig penning. Det handlar inte om girighet. Det handlar om att jag personligen tror att vi får en rikare och bättre kultur om kulturen finansieras av dem som vill ha den och inte av spons och skattemedel, som är de enda två alternativen. För egen del spelar det ingen större roll. Jag lever gott på mina live-shower och det kan jag förhoppningsvis fortsätta med ett bra tag till. Men jag tycker frågan är viktig och bland annat därför gjorde jag det här nedladdningsexperimentet. Inte för att bli rik. Även om det naturligtvis hade varit en trevlig bi-effekt.
Jag kommer fortsätta att göra exakt den typen av shower, intervjuer och tv-program som jag gör nu. Jag kan också tänka mig att jag skriver en bok någon gång och det vore jävligt kul att vara med i en långfilm. Det skulle jag inte heller se som horeri. Ologiskt när man inte är skådis? Ja, kanske. Men nu vet ni alla fall lite mer om vilken typ av hora jag är.